Åbo

I veckan befann jag och Ida oss i Åbo
på urvalssprov. På vägen dit roade vi
oss med att dansa i bilen,
sjunga sköna stämmor och förstås
visa fingret till bilister som inte hittar
gaspedalen.
Allting är mycket roligare i Åbo.
Man kan dansa samba på gatorna
och männen log mot oss som om vi var dom
sötaste sockerbitarna de skådat.

Allt gick bra tills vi kom fram till skolan
och urvalsprovet skulle börja.
För det första satte dom mig och Ida i olika rum.
För det andra så var uppgifterna inte ens i närheten
av det vi förväntat oss.
För det tredje så betalade vi 5,80€ (FEM OCH ÅTTIO!!!)
för lite ärtsoppa.

Efter skolan så roade vi oss med att ligga i sängen
och ha ångest. Och för att lindra ångesten så gick vi in till
stan och köpte kläder och skor. Mr.L gjorde oss sällskap.
Mot kvällskvisten fick vi lite ångest igen
så vi bestämde oss för att stilla den med
Bacardi Breezer på Papa Joe.
Vi dansade hem till hotellet och allting kändes bra.
Ända tills vi anlände till skolan nästa morgon för att
utföra del 2 i urvalsprovet.
Om man jämför dag 1:s uppgifter så var dom ingenting i
jämförelse med dag 2. Vi tänkte gå hem, men valde
att stanna "Vi kommer ändå inte in, så därför
gör det inget om det skiter sig" tänkte vi.
Efter 8 stressiga timmar och 100% vitutus var vi klara.
När vi såg vad alla andra hade tillverkat kunde
vi konstatera att ALLA ANDRA hade förstått uppgiften fel..
Vi var dom enda som gjort rätt.
Sedan kom ångesten. Tänk om det var vi som gjort fel?
Vi begav oss till Mylly för att stilla ångesten med kläder
och skor. Det kändes ändå inte 100% bra så vi åt
några hotdogar på IKEA.

På vägen hem roade vi oss med att sjunga med till
Mumford and sons-Lion man
där vi drog till på "I really fucked it up this time,
didn't I my dear" och förstås att tuta och visa
fingret till folk som inte hittade gaspedalen.

Jag kommer endast berätta hur det gått
om jag slipper in.